Den svenska vildsvinsstammen har vuxit till sig rejält sedan millennieskiftet och idag sker en omfattande jakt på vildsvin. Det är särskilt i södra Sverige som det finns gott om vildsvin. Sedan mitten av 1990-talet har priset för att få jaga på annans mark (så kallat jaktarrende) fyrdubblats i Skåne och Mälardalen, och en stor del av prisökningen beror på att det har blivit så populärt att jaga vildsvin. Många markägare stödutfodrar vildsvinen för att göra marken mer lockande för vildsvinsjägare.

Att jaga vildsvin

Vildsvin räknas som klövvilt (och högvilt!) i Sverige och många av de grundläggande reglerna för vildsvinsjakt är de samma som för övrig jakt på klövvilt, till exempel att man måste ha tillstånd från markägaren, att man måste hålla sig till jaktsäsongen, och att man måste ha ett statligt jaktkort och vapenlicens.

Jaktsäsong för vildsvin

• För vuxna vildsvin är jaktsäsongen 16 april – 15 februari. Suggor med kultingar är dock alltid fredade och får ej jagas.
• För årsungar av vildsvin är det jaktsäsong året runt.
• Att jaga vildsvin med hund är detta endast tillåtet under perioden 1 augusti – 31 januari.

Hur många vildsvin får fällas?

Ett obegränsat antal vildsvin får fällas så länge det sker under jaktsäsongen och övriga regler följs, till exempel vad gäller att inte fälla suggor med kultingar.

När på dygnet får jag jaga vildsvin?

Vildsvin får jagas dygnet runt. Nattlig jakt av vildsvin är vanligast.

Vapen och ammunition

Vildsvin får jagas med kulgevär med klass 1-ammunition, samt med enkelpipigt hagelgevär laddat med en kula (till exempel slugs). Jägaren måste vara behörig att använda sig av kulgevär avsett för klass-1 ammunition.

Belysning

Fast belysning vid åtel är tillåtet.

Rörlig belysning eller mörkerriktmedel får endast användas vid viss skyddsjakt, och även då krävs att man först inhämtar tillstånd från länsstyrelsen.

Vildsvinsfällor (fångstredskap)

Vildsvinsfällor är tillåtna om de är godkända av länsstyrelsen och används under perioden 1 september – 30 april. Endast larmade fällor som är anpassade för att enbart fånga årsungar godkänns.

Fällor får bara användas från två timmar före solens nedgång till en timme före solens uppgång. Larmet måste vara fungerande och fällan måste vittjas inom två timmar efter att larmet har signalerat.

Hör de hemma här?

Diskussionens vågor går ofta höga om huruvida vildsvinen ska ses som en naturlig del av den svenska faunan eller ej. Vildsvin och tamsvin (Sus scrofa) tillhör samma art, men tamsvinet räknas som en underart (Sus scrofa domestica). Tamsvin kan förvilda sig, och vildsvin och tamsvin kan få avkomma med varandra. Detta gör att det är svårt att veta exakt hur det står till med vildsvinets historia i Sverige.

De tidigaste fynden av svinben i Sverige är från mellanstenåldern (10 000 f.Kr. – 4000 f.Kr.). Det har troligen funnits vildsvin i Sverige under medeltiden, men källmaterialet är inte helt entydigt på de punkten och det kan vara så att vildsvinen utrotades redan tidigare. De vildsvin som nämns i skrifter om Öland på 1500-talet och framåt är inte nödvändigtvis populationer som levt där i urminnes tider utan det kan mycket väl röra sig om inplanterade eller förrymda vildsvin eftersom Öland under hela perioden 1569 – 1801 var en kunglig jaktpark (djurgårdsinrättning). På 1600-talet utrotades vildsvinen från Öland, och vildsvinet räknades då sedan länge som utrotat på fastlandet, även om det förstås är omöjligt att veta helt säkert vad som levde i vilda områden långt från mänskliga boplatser.

År 1723 inplanterades vildsvin på Öland, på order av kung Fredrik I, men detta kritiserades hårt av den öländska befolkningen och till slut fattade riksdagen beslut om att vildsvinspopulationen skulle utrotas. Utrotningen ansågs vara färdig år 1752, men det är möjligt att några individer överlevde och fortplantade sig för i början av 2000-talet grävdes en underkäke upp ur jorden i Ottenbylund och den bedömdes av Naturhistoriska riksmuseet vara en underkäke från en vildsvinsgalt snarare än ett tamsvin. Med hjälp av kol-14 metoden slog man fast att svinet levt under 1800-talet. Vi har dock ingen aning om hur käken hamnade på Öland, käken skulle till exempel kunna komma från ett enstaka vildsvin som tagits till ön (dött eller levande) under 1800-talet.

Vildsvinsjakt är definitivt inte något nytt påfund och under den svenska historien har det då och då skett att vildsvin har planterats in av någon som haft intresse av vildsvinsjakt. Till exempel lät friherren och jaktentusiasten Oscar Dickson plantera in vildsvin på sitt gods i Södermanland under 1870-talet. Utplanterade vildsvin hålls ofta i hägn, men vildsvin är bra på att rymma. Vi vet att det förekom rymningar under första halvan av 1900-talet, och i mitten av 1980-talet upptäcktes plötsligt en hundra djur stor vildsvinsjord i Södermanland. År 1980 hade riksdagen fattat beslut om att vildsvin var oönskade i Sverige, utom i Stockholmstrakten. Samma år som den stora jorden upptäcktes i Södermanland ändrade man sig och beslutade istället att vildsvin skulle ses som en naturlig del av den svenska naturen.

Den omfattande stödmatningen av vildsvin bidrar till att populationerna kan växa i mycket snabbare takt än tidigare. Att vildsvinen spritt sig så explosionsartat i Sverige på senare år skulle också delvis kunna beror på att de fått hjälp på traven genom illegal utplantering, men för detta finns inga bevis utan det är bara spekulationer baserade på spridningsmönstren.