Utforska Sveriges Natur

Dykning i Sverige

Hobbydykning (sportdykning) är kanske något vi främst associerar med varma vatten i tropiska områden, men faktum är att den svenska naturen har en hel del intressant att erbjuda för den som vill ge sig ned under vattenytan. Dykning med lufttuber sker i Sverige året runt, men att dyka under vintern när vattnet är kallt är förenat med särskilda risker och man bör se till att ha särskild vinterutbildning och vinterutrustning. Extra riskabelt – men också fascinerande – är förstås så kallad isdykning där man dyker under isen.

Dykning kring Väderöarna

En av de allra populäraste dykdestinationerna i svenska vatten är Väderöarna, där vattnet är riktigt salt och sikten brukar vara bra. Här kan man göra härliga naturdyk och det finns mycket att se både under och över ytan.

Väderöarna är en skärgård i Skagerrak bestående av hundratals klippholmar och skär, separerade från fastlandet av Väderöfjorden. Väderöarna är sedan år 2011 ett naturreservat, bland annat eftersom Väderöarna är en av västkustens viktigaste boplatser för knubbsälar.

Exempel på sådant som man kan se under vattnet när man dyker vid Väderöarna är anemoner, sjöstjärnor, ormstjärnor, sjöpennor och massor av olika nakensnäckor. I juni kommer pigghajar in från Nordatlanten, ofta i stora stim. Andra exempel på fiskar man kan få syn på kring Väderöarna är paddtorsk, stenbit, vittling, blågylta, havsål och tejstefisk. Förr i tiden bodde det periodvis hummerfiskare på en av Väderöarna eftersom det fanns så mycket hummer att ta upp här. Andra exempel på leddjur som lever i dessa vatten är maskeringskrabba, krabbtaska och trollhummer.

Väderöarna har ett rikt fågelliv, och det kan hända att man får se toppskarv komma farandes ned i vattnet när man dyker här. Toppskarven är en av de skarvarter som kan dyka allra djupast och har observerats göra dyk ned till 45 meters djup! Kring Väderöarna lever också tobisgrisslan som dyker från ytan och simmar under vattnet för att söka föda, framförallt fisk och kräftdjur.

På Väderöarna fanns förr i världen lotsar och fyrvaktare, men numera finns bara själva byggnaderna kvar. En av de gamla lotsbostäderna har gjorts om till ett värdshus som är öppet året runt och här finns också en gästhamn för fritidsbåtar.

Korallrev i Sverige?

Ja, det finns faktiskt ett korallrev i Sverige, på västkusten. I mitten av 1920-talet upptäcktes till tre korallrev i Kosterfjorden, men numera återstår bara ett av dem – Säckenrevet. Säckenrevet är uppbyggt av ögonkorallen Lophelia pertusa. Eftersom revet ligger nere på 80 – 100 meters djup är det tyvärr utanför räckvidden för de flesta svenska sportdykare.

Vi har också ett korallrev av Lophelia pertusa i Väderöarnas naturreservat, i det trålskyddade området Koster-Väderöfjorden. Detta korallrev upptäcktes inte förrän i början av 2000-talet. Tyvärr ligger det på 90 meters djup så även här krävs specialkunskaper för den som vill dyka ned till revet.

Sverige är kallare än Thailand & Aruba

Om man har tagit sitt dykcertifikat i tropiska vatten bör man tänka på att Sverige även under sommaren kan ha förhållandevis kallt vatten, särskilt när man lämnar den solbelysta ytan. Första gången man får in kallvatten i masken kan kännas rejält obehagligt. Därför är det bra om man ser till att ha en dykpartner som är van vid svenska förhållanden och som gradvis kan guida en. Ett annat bra alternativ är att kontakta en svensk dykklubb och höra efter vad de har för utbildningar och lärarledda dykutflykter att rekommendera för den som redan har ett dykcertifikat men vill lära sig mer om dykning i nordliga förhållanden.

Parlina kan underlätta vid dålig sikt

Svenska vatten har ofta dålig sikt oavsett tid på året. Är man van vid att dyka i till exempel Röda Havets klara vatten där man ofta kan se 25 meter eller mer kan man känna sig desorienterad innan man vänjer sig vid våra svenska förhållanden.

För att minska risken vid dykning där sikten är dålig kan man använda sig av en så kallad parlina. Då är man via en lina förankrad i sin dykpartner. Utan lina ökar risken för att tappa bort sin partner, och utan en partner inom synhåll är det mindre troligt att man hinner få hjälp i tid om man till exempel fastnar i något eller skadar sig.

Gängse praxis är att fästa parlinan vid dykarens handled på ett sätt som gör att dykaren snabbt kan lossa linan vid behov. Det är viktigt att båda dykarna enskilt kan frigöra sig från linan. Man ska inte riskera att dras med om ens partner drabbas av panik och gör en okontrollerad uppstigning, och det är också viktigt att snabbt kunna lösgöra linan om den fastnar i något på ett farligt vis.